Checkbedrägeriet
I Visby som nästan klar Skyddsingenjör i det militära hade jag fått napp på en platsansökan, som jag nästan hade glömt bort där ute i Östersjön. Jag blev kallad till anställningsintervju hos en labchef i Kramfors. Värnpliktiga under utbildning får alltid tjänstledighet för att söka arbete. Några dagar borta från det militära och dessutom med traktamente passade väldigt bra för en nybliven civilingenjör med militär kompletteringsutildning i vuxen ålder.
Dagen efter var jag på väg mot Nynäshamn på en nattbåt och vidare med tåg till Stockholm nästa förmiddag. Större delen av dagen var kvar innan det gick ett nattåg till Norrland. Direkt vid ankomsten köpte jag tågbiljetter. Med sovplats blev det nära 300 kronor, som jag betalade på Centralen med check. En svåger, som arbetade på bank, hade öppnat kontot åt mig i samband med att vi fick ett lån till insatsen på vår lägenhet. Det var första gången jag hade checkkonto och det kändes rikt att kunna skriva ut pengar! Jag visste att det fanns pengar eftersom ersättning för lite extraarbete hade betalats ut strax innan jag for till Gotland.
Upp till Östra Station och vidare med Roslagsbanan en timmas färd ut till Åkersberga, där vi bodde i en tvårummare på den tiden. Det skulle bli skönt att känna sig civil några timmar i den påvra men kära första gemensamma lägenheten! Karin var tyvärr inte hemma. Hon hade passat på att besöka Dalarna när jag skulle vara fastlåst på Visbys militärområde.
Innanför dörren fanns en hög med post, som jag passade på att sortera. Vilken överraskning när jag också hittade ett utbetalningskort med ersättningen på 750 kronor från de senast arbetade timmarna! De hade lagt om utbetalningsrutinerna och glömt att notera att pengarna skulle komma till mitt checkkonto. På Centralen hade jag alltså begått mitt första, och enda, ekobrott genom att övertrassera mitt checkkonto med 300 kronor. Klockan var två på eftermiddagen, när jag fann utbetalningsavin, så jag hann inte in till banken på Odengatan för att reglera kontobehållningen heller.
Naturen när vi närmade oss Kramfors var dramatisk. Konduktören hade väckt mig i så god tid att jag kunde titta ut de sista tre milen av resan. Sådan dramatik i höjdled fanns inte ens nere i Österbymotrakten på nordsidan av Småländska höglandet i min barndom. Labchefen stod och väntade, när jag anlände till Kramfors. Stationsområdet bestod av två spår och en perrong, och man klev av på den sida som vätte mot lokalgatan. På andra sidan fanns en slänt mot Den Stora Genomfarten till Sollefteå. Det var inte svårt att se vem som skulle hämtas. Ingen mer klev av nämligen.
Arbetet var intressant för en färsking som jag, och bostadserbjudandet var furstligt jämfört med vad vi hade nere i Åkersberga. En strålande utsikt över Ångermanälven skulle vi få från en fyrarummare med en stor balkong.
Efter att ha talat med Karin ett par gånger per telefon var vi överens om, att det var värt för oss att tacka ja till jobbet. Bolaget ordnade biljetter – på flyg, en slags statusmarkering tror jag – till Stockholm och jag fick en kontant summa pengar att disponera för att ta mig vidare till Visby.
Första mölighet att besöka en bank i Visby utnyttjades för att förvandla postutbetalningsavin till en insättning på mitt konto i Skånska Banken. Svågern hade fått det lite besvärligt ett par dagar på banken tack vare min check utan täckning, men kunde ge lugnande besked, när han tog fram ett saldobesked lite senare i veckan.