Har man ett bra budskap borde allt vara frid och fröjd. Tyvärr är inget så enkelt! Man måste ha en bra kanal att föra ut sitt budskap på också.
Under 80-talet, när klordebatten härjade som mest och där papper fick ta en rollen som "Odågan" i sammanhanget arbetade jag som VD för ett tryckeri och förstod inte ett dugg av debatten.
Jag visste sedan mina år i massa- och pappersindustrin att det hade arbetats med miljöfrågor mycket aktivt sedan slutet av 60-talet och att den industrin hade uppnått en oerhörd förbättring på miljösidan med just den medvetna satsningen. Varför blir då just den industrin påhoppad?
Antingen just av det skälet som gjorde att jag inte förstod debatten. Industrin visste att så mycket var gjort och trodde att alla andra visste det också eller att det räckte att vara duktig.
Det räcker alltså inte, man måste kommunicera sitt goda arbete också. Och på ett sätt som förstås av de icke invigda.
Tillbaka i skogsindustrin under slutet av 80-talet fick jag chans att vara med om informationsarbetet bade internt och externt. Det är nyttigt att ha en erfarenhet som lärare att falla tillbaka på sådana gånger. Någon har sagt att "Direktörer och Skolbarn måste hanteras lika". Skolbarn har ännu inte tagit till sig ett bra sätt att ta emot information och direktörer har helt andra problem att lösa. Man måste, om ock av olika skäl, starta från grunden med sin information för att nå fram.
Med en bakgrund inom både skogsindustrin och den grafiska industrin är det lätt att förstå informationsbehovet i leverantörs/kundrelationen. Hur jag under de senaste åren hanterat intern information inom teknik och miljö mot säljorganisationer framgår av bifogade Betyg.