Slöjdbesvikelser
Börja skolan var helt fantastiskt trots att jag var född fem dagar in på fel år och byråkratisk ett år för ung. Att jag kunde bokstäver och hjälpligt stava mej fram i texter utvecklades snabbt till verklig läskunskap. Inte störde det mej heller att många skolkamrater läste dåligt eller i något fall inte alls. Man kunde ju gå lite i förväg och läsa tyst i läseboken under timmarna med läsning. Skriva rätt gick också bra, men det gick långsamt och det blev ingen skönskrift. På teckningen blev det ju inte heller så fina alster kan ni kanske förstå.
Vid sidan av alla goda minnen från småskolan minns jag en önskan att få börja med slöjd i trean. I Österbymo började då träslöjd för gossar och syslöjd för flickor. Hemma hade vi bara såg, yxa och kniv att slöjda med. Tänk alla fina verktyg, som man skulle få tillgång till i träslöjden! Och mina kusiner i grannsocknen Asby hade gjort så fina skåp.
Vad hände då på första slöjdlektionen? Jo, vi skulle med hjälp av en Morakniv göra en rund pinne av ett fyrkantigt ämne. Det skulle bli en pinne att sätta i trädgårdslandet med etiketter på. Nästa projekt blev en tjockare pinne att göra hål med för att få ner små knölar i jorden.
Som tur vad skulle vi flytta till Linköping efter några veckor. Då skulle det väl bli lite ordning på det där med spännande verktyg. Jo då, nog var det annorlunda verktyg på Folkungaskolan minsann. Det var inte ofta jag hade hanterat nål och tråd hemma inte. Här var det syslöjd som gällde, även för gossar. Långsamt vande jag mig vid vad som skulle komma att kallas jämställdhet senare i livet, sydde ett snickarförkläde, och fick ett AB i betyg när året var slut. En brinnande längtan för vad som skulle hända i fjärde klass hölls i vänteläge hela läsåret.
Minsann, var det inte träslöjd till slut. Pulsen var hög inför första lektionen i fjärde klass. Då vi fick en fyrkantig pinne och en Morakniv. Följt så småningom av det andra projektet; en lite tjockare pinne...
Några andra projekt hann jag faktiskt med men började ändå längta efter metallslöjd, som skulle komma i de högre klasserna. Värma och böja järn skulle bli trevligt! Golvlampan som min äldre kusin hade gjort hägrade som en dröm även för mej.
Turen, eller kanske läshuvudet, var med mig. Nästa år gick jag så i första klass på realskolan i stället för femte i folkskolan. Slöjd hade vi även där under de första åren. Men träslöjd förstås. Dock inte från nybörjarstadiet en gång till, men det blev i alla fall aldrig någon metallslöjd för mig.
Hur jag än kämpade med såg, kniv, hyvel och sandpapper och slutbehandlade med bets- och lackpensel blev det aldrig högre betyg än ett Ba i slöjd.
Tänk om man hade kunnat välja textilslöjd? Fast då hade jag väl blivit mobbad!
Not:
Godkända betyg var var B, Ba, AB, a och A, där Ba var något slags medelbetyg när de två
underbetygen C och BC vägdes in.