Slöjda - revanschen
Det var spännande att få börja med slöjd i fjärde klass i Österbymo. Döm om min besvikelse, när vi fick en
fyrkantig pinne och en slidkniv i handen för att slöjd en blompinne. Jag hade haft visionen att få använda
spännande verktyg, som jag inte hade hemma. Men det tog lite tid innan det blev så avancerat.
Till råga på allt så flyttade vi till Linköping mitt under höstterminen i trean. Där hade även gossarna syslöjd!
Det var överraskande för en österbymopojk. Men det gick bra. AB blev betyget.
Problemet kom i fyran. Då började man även Linköping med träslöjd. Efter samma kursplan, vilket betydde att jag fick lära mej tälja pinnar igen! Jag blev välutbildad på blomsterpinnar, både sådana för att ha etiketter på och sådana man gör hål i jorden med för att plantera ärtor och andra frön.
Då såg jag fram emot att fö börja med metallslöjd i högre klasser. Men då hade jag börjat på realskolan - med träslöjd igen. Som tur var blev det inget tvång att göra blomsterpinnar mer, men metallslöjden försvann!Betyget låg stadigt på Ba, och det blev aldrig några vackra skåp och ljusstakar, som för mina kusiner i
Asby. Fast dom hade haft en väldigt engagerad och pedagogisk lärare fick jag reda på i vuxen ålder!
Se lite slöjdalster i vuxen ålder på länken till vänster.