Hur kommer man överens med ett instrument?
Det finns musikanter och musiker, men det finns väldigt få verkligt tondöva! Inte visste man det på fyrtiotalet! Efter att ha "sluppit" delta i sångundervisningen i realskola och gymnasium, fast jag gärna varit med, förstod jag ju att jag inte kunde sjunga.
Under gymnasiet började jag förstå vad "samma ton" var tack vare Leo, en musikantsjäl med röst i samma register som jag. Snacka om att börja hitta gehöret från noll!
Blockflöjt började jag lära mej i 18-årsäldern. Sedan blev jag intresserad av klarinett som ni förstår av bilden ovan. Den lät dock aldrig lika bra när jag spelade som när Hasse Fromholtz demonstrerade den för mej vid köpet.
Gitarrackord började jag lära mej i tjugoårsåldern. Till slut kunde jag en väldig massa ackord, men har fortfarande svårt att veta när jag ska byta.
Sjunga då? Ja allsång och mässa ger ju tillfälle att öva och till slut började jag märka att folk följde mej i stället för tvärt om. Då tordes jag pröva "Våga sjunga" och rent av lite viskurser. Resten kommer under länkarna till Instrument och sång