Var sitter gehöret?
Det finns musikanter och musiker, men det finns väldigt få verkligt tondöva! Efter att ha "sluppit" delta i sångundervisningen i realskola och gymnasium, fast jag gärna varit med, förstod jag ju att jag inte kunde sjunga.
Under gymnasiet började jag förstå vad "samma ton" var tack vare Leo, en musikantsjäl
med röst i samma register som jag. Snacka om att börja hitta gehöret från noll!
Blockflöjt började jag lära mej i 18-årsäldern. Gitarrackord började jag lära mej
ett par år senare. Till slut kunde jag en väldig massa ackord, men har fortfarande
svårt att veta när jag ska byta.
Sjunga då? Ja allsång och mässa ger ju tillfälle att öva och till slut började jag
märka att folk följde mej i stället för tvärt om. Då tordes jag pröva "Våga sjunga"
och rent av lite viskurser.
Resten av historien kommer under länkarna till Instrument och sång
Den här bilden finns här främst för att visa hur mitt huvudsakliga musik-inhämtande gick till. Och då menar jag inte tambin ovanpå radion utan själva radion. En Skandic med förvånansvärt bra ljud för den tiden. Tambin är en misslyckad slöjdprodukt. Kolla bara de mycket slumpvisa storlekarna på greppbanden. Den hade dock två strängar och klanglåda till skillnad från Lilltambin, den vanligare slöjdsaken på den tiden, som bara hade en sträng och bara en enkel klangbräda.