Kära Medkrettlar av -57 års modell!
Hemskickad anmärkning för – för sen ankomst – får jag kanske för att min sedvanliga rapport kommer först nu. Men med tanke på att vi har instigit i krämpåldern, kanske det rent av är nyttigt med en sån här liten uppfräschning av närminnet? Se där - ett mesigt försvar för att jag, som lat o lastbar sybarit, har ägnat sommaren åt annat än min ”profession”! Och jag gläder mig åt att två i vår skara dvs Stig Rydh ( L ) och Elsebritt Edström (A) skriftligen har berättat för mig (er) om sina synpunkter på vår fest. Se nedan.
Men först - vilken imponerande presentation av vår gamla skola! Inför den svenska mångåriga (ca 50 åriga) dekadensen i grundskola upp till universitet (”såssarnas flumskola”) fick jag nu en bild av vårt läroverk som en riktig elitskola!
Ja – men var det inte så även på vår tid? Dvs jag som bodde i västra regionen (Heda vid Alvastra – Omberg) borde ju gå i Motala läroverk? Nä gu så dant – aldri i livet!!
Och idag, vänners barnbarn har konfirmerat, att de är stolta och tacksamt glada över att gå just i Katedralskolan.
Jag skulle önska – för er egen skull – att ni alla hade varit med hösten 2015 då vårt Krettel firade 100 årsjubileum! Vad bl.a. Tage Danielssonsällskapet då framförde i aulan, det kan jag bara beskriva som toppenkvalitet. Där fick man också bevista vanliga lektioner. Hade ni känt er uråldriga? Kära jämnåriga, där fanns studenter från 40-talet, och de stapplade inte!
Den där unge latinläraren, som Stig beskriver (nedan) var rent hypnotisk (i sin pedagogik) Dvs – hade jag haft en slik mentor – hade jag kanske blivit ”antikvetare” på heltid? Eftersom ju det mesta i livet utgår från slumpen.
Nu till Elsebritt Edström.
Och detta gäller er som är intresserade av eller har anknytning till Hospitalstorget 1. Elsebritt, som bodde där, berättar om vilka som fanns i huset under hennes skoltid och hon skickade med en imponerande byggnads- och konsthistorisk expose över huset. Så här får ni kontakt med henne: eb.talts@gmail.com
Så Stig Rydh. Jag citerar delar av hans brev:
Tack för påstötningen, så att jag äntligen kom till skott......att träffa alla gamla skolkamrater, som på något sätt var sig förunderligt lika från förr...... besöket i läroverket. Mest imponerad blev jag av den entusiastiske latinläraren, den ende med den professionen i Linköping och en av de tre i hela Östergötland !! Han lockade ju till sig elever också och den unga tjej, han tog med som ett levande exempel på latinets dragningskraft. Imponerade!
Även den unge rektorn var en driven skolledare. Han hade ju gjort en märklig karriär. Jag kom att tala med honom en stund. Han hade tagit studenten i detta gamla läroverk, studerat vid Linköpings universitet och efter sin lärarexamen fått vikariat vid samma läroverk för att till slut bli rektor därsammastädes. Snacka om närodlat!
En besvikelse för min del var att våra gamla läroverksföreningar inte verkade väcka hans intresse. Vitterhet och Häfd består t.ex. endast av en mindre styrelse och i övrigt är hela skolan s.k. medlemmar, om jag fattade saken rätt. Jag antar,att det ska betraktas som mera demokratiskt på det sättet........
Sångsällskapets verksamhet gled han förbi....Vem sjunger nu ”Kom du ljuva hjärtevän” som serenad för alla vackra flickor? Det var en högtidlig sed. Man minns det tända ljuset i fönstret, men flickan, som uppvaktades,skulle hålla sig dold....
Även gamle vännen och dirigenten Lennart Hahn muttrade nu något besviket.
Så långt Stig.
Och nu till Claes Lindeborg RIIIA - Åtvidaberg.
På festen ögonglittrade han mot mig och såg ut som om han just fått höra en otrolig skandalnyhet av Expressenart, när han frågade:
– Är det verkligen sant, att du fick Lapsus att vikariera för dig i en grundskoleklass?
– Jaa, joo, svarade jag lite överraskat beskedligt och grävde i min digra minnessäck, betitlad Begångna Stolligheter.
Jag tror, att det var hösten 1969, jag skulle byta yrke och åka till Aten men åtog mig ett kort vikariat i mina ämnen i Kungsbergets grundskola. Men jag var helt tvungen att resa bort ett par dagar och måste hitta en vikarie till några timmar i en åtta. Tyska. Aha tänkte jag, Lapsus! Han var ju pensionerad och hade tid.
För att göra en invecklad story kort. Jag gick igenom läxan i läroboken med honom och gav små råd. Lapsus var hemskt nervös och skräckslagen men av någon anledning vågade han inte säga nej. Jag försökte övertyga honom om att det där, det skulle ju han klara galant!
Men när jag berättade för rektorn, vem som skulle vikariera för mig, såg han ut som om han fått en bomb i huvudet och stammade:
– Men ska du verkligen, men det går väl inte ...
– Jodå det går utmärkt!
Det enda jag nu minns av Lapsus reaktion efteråt, var hans normala kommentar till konstigheter, nämligen att
”baarrnen var mycket dyyyrrbaarra”.
Men en av ungarna sa efteråt till mig:
– Fröööken, den där gubben som va i stället för fröööken, han va jettelusti
Apropå. Jag minns en notis i vår skoltidning Kretteln. Den handlade om Lapsus, när han på rasten i vanlig ordning kört ut alla till skolgården och även rensat trappan. Så stod han överst på trappan med armarna i kors, bistert belåten och såg ut som Caesar, när denne just hade fått bukt med en ovanligt vild och barbarisk germanstam.
Nu funderar jag över Sven-Erik Karlsson RIIIA. Är han månne vår ende professor bland 57-orna? Jag är bara på hej- och i förbifarten-prat-stadiet med honom, men jag vill minnas, att han var professor på ett tidigt stadium på våra möten. Långt innan det blev lite inflation i den titeln på ca 90-talet. Och i matematik dessutom! För mig, som inte handlagt en siffra sen jag tog realen, är det litet Einsteinskimmer över dom, som har hissat upp sig till sådana akademiska höjder i fysikens och matematikens för mig mytiska värld.
Ni som ännu tror på gudar och sådan övernaturlighet, anropa dem att hålla vår ordningsman Lennart Tegler i samma goda och spänstiga skick, så att vi framöver får flera fester! Nu t.ex. är det nästan bara två och ett halvt år tess nästa ting! Samma gäller förstås Nils-Uno. Utan honom bleve det ju inga bokstäver efteråt.
Hoppas att deras kvinnor t.ex matar dem med kärlek, vitaminer och på marknaden nyutkomna hälsosprattelsubstanser.
Men hur länge till kan jag själv trimma gräs och köra moped och varje morgon vakna wigh? Det gäller att inte ha hybris utan bara sedesamt önska att man får vara med – även nästa gång!
Ylva Wigh
Ylva 2017
