Just nu när vårt fosterländska novembermörker kring oss står, kan det väl passa sig att minnas ljusare tider, när vi var ett helt halvår yngre och vackrare! Maj! Den bästa månad som gudar har skapat!
Redan då när vi möttes i Malmslätt hördes lovvord från vår jubilarmenighet – nästan som i TV4s idolprogram. Namnet var Lennart Tegler! För säkerhets skull frågade jag Barbro Andree under den goda middagen om vi försummat att tacka de andra tre i kommitten. Nehej, sa Barbro generöst, det är faktiskt Lennart som gjort allt! Jag tror på Barbro. Hon har ordning på sig. Men redan i tidigare opus har jag påmint om, att ni flickor, som är starka och framåt borde hissa även Nils-Uno, som tack för det fascinerande bildspelet under middagen! Och hans hemsida! Vad vore vi den förutan?
Läkarsällskapets goda mat är en sådan fullträff, att vi hoppfullt ser fram mot att ses där igen "ve' nästa ting" om ettoetthalvt år (om vi lever då, som det numera heter).
Men innan vi kommer in på dagens clou – flygmuseet, vill jag berätta lite trivsamt skvaller från sånt som inte var planerat. Else-Britt Edström och Ulla Almgren mejlade mig: de och några andra alerta flickor i gruppen råkade träffas före festen och även dagen efter i väntan på tåg etc. I hörnet av Ågatan- Platensgatan hittade de en up-to-date restaurang, som heter något tidsenligt.
Jösses flickor! tänkte jag, Där låg ju fordomtima en mjölkbar. Där kunde vi lantisar köpa skolfrukost à 1,05 kr : huvudrätt (en konstig fågel som hette oxjärpe) smörobröd o ett glas mjölk. Detta var 1949, jag började i flickskolan och åkte tåg från och till Gistad.
Men ovanstående flickjubilargrupp hamnade också på sightseeing i domkyrkan, där det livsbejakande kvicksilvret Anita Andersson berättade om sitt giftermål där. Det där vill jag också höra - ska försöka få hit henne på ett eller två glas vin under mina äppelträd. I sommar.
Jaha. Och så flygmuseet! Tydligen juvelen i kronan.Tack Lennart! (säger alla). Några av oss har varit där förut. Men nu - vilken förnämlig guidning! Och nu inför Nato. Jag "småvisste" att Sveriges flygvapen redan tidigare var i världsklass. Nu bekräftade guiden!
I tidigare besök var jag hänförd över det brittiska stridsflygplanet Spitfire! Biggles flygplan! Detta ska ni please uttala på ren östgötska, som om ni aldrig hört engelska. Tänk tillbaka! Till barndomens julklapps- o födelsedagsböcker. Ni pojkar - Biggles? Vi flickor - Sprakfåle o senare Kulla-Gulla.
Jag hade tur! En nästan jämnårig bror. Han nedlät sig naturligtvis inte till att läsa mina sprakfålar men Biggles! Oj så vi läste och analyserade och gladde oss åt bl.a. Biggles kumpan humoristen, lorden Bertie med monokeln. Särskilt när de fyra var ute i imperiets utkanter och jagade bovar bland nazister och senare kommunister. Bertie fick syn på en inföding (i Afrika) och ropade glatt: "Hej på dig du lilla chokladkula!" Detta tyckte min bror och jag var mycket humoristiskt. Dessutom var det helt politiskt korrekt. På den tiden. Vi var sådär 10 -12 år och hemma på gården helt obesmittade av främmande språk.(Fast vi hade en dräng som kunde svära på finska. Han hade hög status)
Så när jag tidevarv efteråt på flygmuseet fick se en livs- om än inte -levande Spitfire, väntade jag nästan att få se flygsergeant Smyth kliva ur planet med någon flygmejsel i handen. (Obs! Smyth med vanligt östgötskt y.)
Jag hade ett uppiggande telefonsamtal med vår medjubilar med.dr. Anita Andersson. Kanske såg ni att hon på vårt möte använde rullator? Jag kan försäkra att uppe i hennes vetenskapliga huvud (med inslag av humor) behövs ingen rullator.
Inför mätet möte om ettoetthalvt år sa Anita sä här: "Flygmuseet var en fullträff! Det blir aldrig tråkigt. Jag tycker att vi tar det nästa gång igen!"
Kära 57 or! Vad tycker ni? Och framför allt - vad tycker vår idol Dr Tegler? Hur kan kommitten överträffa maj - 22? Men ni behöver ju inte överträffa - tycker jag. Det räcker med att ni samlar oss.
Så länge skutan kan gå.
Hälsningar
Ylva