Kåserier - varför det?
Lite låst av ett strikt språkbruk gjorde mig lite omständlig under skönlitterära textförsök. Speciellt när jag ville beskriva lite längre förlopp blev det för mycket förklaringar utan udd. Vad gör man då?
Jo, man kan ju leta efter dom små anekdoterna i livet och koncentrera språket. Blir man då samtidigt lite privat i det man beskriver, så har det ju blivit ett klassiskt kåserifomat på det hela.
Då är det helt plötsligt bara att köra!
Hamnar man sedan i en kurssituation, där man måste begränsa omfattningen till en A4-sida, så blir det nödvändigt att minimera språket.